Holly Hock

Scheuermann - uppdaterad

2011-10-18T13:55:00.000+02:00

Nja, vi var nog en ganska enig bokcirkel som alla tyckte det snygga språket var den största behållningen i Timmen mellan hund och varg. Berättelsen om de två systrarna trollband mig inte alls.

Däremot så läste jag Scheuermanns novell "Krig eller fred", som förresten ingår i novellsamlingen Rika flickor, och det var någonting helt annat. Det stiliga språket finns med, men här hittar jag också en människa och en historia som fångar mig och intresserar mig. Triangeldramat som spelas upp är träffande och tonen humoristisk. Och allt på bara några futtiga 30 sidor. Inte illa.

Efter Timmen... var jag inte särskilt pigg på att plocka upp någonting annat av Scheuermann. Men nu, gärna! Vad jag förstår har hon inte skrivit någon mer roman, men däremot finns ju hennes novellsamling Rika flickor på svenska!

Här kan ni läsa en intervju med Scheuermann.

Timmen mellan hund och varg

2011-10-15T10:28:00.000+02:00

Ärligt talat är jag tveksam till om den här romanen passar mig. Visst är den på många sätt snyggt skriven, men historien berör mig aldrig på riktigt. Scheuermann berättar om två systrar som tappat bort varandra och sig själva. Vägen tillbaka är ovälkommen och knölig, men någonstans leder den ändå ut.

"Timmen mellan hund och varg" är annars ett uttryck man känner igen, men vad betyder det egentligen och var kommer uttrycket ifrån? Vet du?

Jag har svårt att sätta fingret på varför det inte klickar för mig. Däremot ser jag verkligen fram emot att diskutera romanen med de andra i Skövde bokcirkel. Kanske ändrar jag uppfattning?

Bokmania, Bokhora och Enbokcirkelföralla har också läst Scheuermanns roman.

En helt underbar hög

2011-10-12T21:10:00.000+02:00

För tillfället läser jag en kurs i ungdomslitteratur och jag hade sån tur att jag fick plocka ihop min egen litteratur utifrån några olika listor. Femton böcker skulle jag välja och se vilken helt underbar hög det blev!

Jane Eyre av Charlotte Brontë
Alice in Wonderland av Lewis Carroll
Before I Die av Jenny Downham
Juliane och jag av Inger Edelfeldt
Vem är du Johanna? av Lin Hallberg
Fjäril av Sonya Hartnett
Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
Kiffe kiffe demain av Faïze Guène
Dansar Elias? Nej! av Katarina Kieri
Twilight av Stephenie Meyer
Snygg av Joyce Carol Oates
Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl
Northern Lights av Philip Pullman
Rani & Sukh av Bali Rai
Ankomsten av Shaun Tan

Ironisk Franzen på bokmässan

2011-10-11T10:57:00.001+02:00

Bild lånad av BöckerX3, tack!

Seminariet med Jonathan Franzen på Bokmässan var verkligen en upplevelse.Först bör jag kanske skriva att jag inte läst en enda av hans böcker, men tänktgöra det desto fler gånger. Franzen uppträdde som den stora författare hanfaktiskt är och gjorde bland annat sitt yttersta för att undvika alla nyfiknakameror.

Eftersom han har ungefär 50 % svenskt ursprung handlade naturligtvis en delav samtalet om detta. Franzen berättade till exempel att en av hans allra bästavänner är svensk och att han läst Sjöwall/Wahlöös deckarserie minst tre gånger.Ett av hans stora intressen är fågelskådning, något han även utövat i Sverige,senast i Skåne. Han uppfattar att människor i Norden generellt har ett aningensmer depressivt sinnelag än i mer sydliga länder, något som han menade är tillfördel under våra långa, mörka vintrar. Han berättade att han tyckte att lagomdeppiga människor är otroligt roliga, vilket jag faktiskt kan hålla med om.

Jag vill inte diskutera hans romaner mer ingående, eftersom jag inte lästdem själv, men även om både Tillrättalägganden och Frihet handlarom USA under två olika presidentperioder är detta inget tema han planerat ellertänkt vidareutveckla framöver. Han menade att det viktigaste för honom när hanskrev sina romaner var att han ville uppleva ett starkt personligt engagemang isin historia. Han berättade också att Tillrättalägganden höll på att blitv-serie hos HBO och att han själv skrev manuskriptet. Stefan Eklund, som hölli samtalet med Franzen, frågade honom vad han trodde om den episka romanensframtid, men Franzen ville med all tydlighet undvika begreppet "episkroman" och istället tala om "sustained prose narrative".

Själv avundades jag inte alls Eklunds uppgift. Franzen var skarpsinnig,rolig och ironisk, men också lite lätt överlägsen. När han skulle besvara enfråga började han många gånger med att begrundande titta upp i taket och jagfick intrycket att han inte funderade så mycket över vad han skulle svara utanom det var en fråga värdig att svara på överhuvudtaget.

Jonathan Franzen var också med i Skavlan samma helg som du kan se här.
Seminariet från bokmässan sänds idag (11/10) i Kunskapskanalen kl 16.00 i URSamtid.

Hösten är här

2011-10-09T21:58:00.000+02:00

En kombination av bokmässa plus höst har gett mig en glupande aptit på läsning. Just för tillfället läser jag Silke Scheuermanns Timmen mellan hund och varg inför Skövde Bokcirkel som träffas på lördag. Precis bokmässan gjorde mig också sugen på att läsa tegelstenar. Tänk vad härligt att få läsa riktigt långa historier och låta berättelsen ta tid! Allsköns fantasy lockar också för tillfället, de finfina men kortkorta Novellixerna och så Thomas Bernhard. Tack var Nobelpriset fick jag lust att läsa poesi, Tranströmer såklart, men även gamla bekanta som Wendy Cope och Eva-Stina Byggmästar. Nästa tisdag kommer vinnaren av Bookerpriset att tillkännages. Jag har läst ett par stycken på korta listan, men jag läser gärna några till. Och, just det ja, dagen innan, måndag, då är det öppen bokcirkel på biblioteket i Skövde då vi ska diskutera Maryse Condés Desirada. Härliga, härliga höst!

Vad känner du för att läsa i höst?

Jane och Mr Rochester

2011-10-09T10:55:00.002+02:00

Nu har jag kommit till slutet av Jane Eyre. Och det är konstigt hur uppslukande den här historien är. Kanske inte egentligen, Brontës roman är trots allt en klassiker. Men jag lyssnar samtidigt på gamla Bokcirkelnprogram från Kulturradion, och jag håller verkligen med dem. Relationen mellan Jane och Mr Rochester är ganska unken! Han är tjugo år äldre än henne, gift, vitt berest och haft tre olika älskarinnor. Jane är ung och har tillbringat sitt liv först undanskuffad hos Mrs Reed och sedan bortkörd och undangömd på en internatskola för obemedlade flickor. Mr Rochester och Jane framställs som om de vore själsfränder, men allvarligt talat, hur kan Jane vara så säker på det? Hon har ju knappt träffat och ens pratat med några män överhuvudtaget! Naturligtvis måste man ha i bakhuvudet att det här är 1800-tal och att unga kvinnor levde i ett helt annat socialt sammanhang än idag. Men det gör bara fenomenet ännu mer intressant. Till och med idag blir läsaren fängslad av Jane Eyre och hennes väg mot ett lyckligt liv. Borde vi inte ha tröttnat?

Konstigt nog har jag inte tröttnat, trots mina betänkligheter vad gäller Mr Rochester. Och tack och lov för galningen på vinden!

Måste bara...

2011-10-07T17:41:00.000+02:00

instämma i lovkören till Tomas Tranströmers ära! Akademien gjorde i år ett mycket hedrande val av pristagare och det är ett val som berör många med stor glädje. Jag har läst en del av hans dikter, men har mycket kvar att upptäcka. Samlingsvolymen tillsammans med Bergstens biografi skulle naturligtvis vara fina i bokhyllan, men jag längtar ändå mest efter att läsa hans allra första diktsamlingar var och en för sig, i var sin egen bok. Ingen som råkar ha ett exemplar av 17 dikter över?

Jane, bara Jane

2011-10-02T21:02:00.002+02:00

I helgen var det jag och Jane. Jag har läst och lyssnat på Bokcirkeln på webben. Kanske blir det filmen nästa helg, någon som sett?

Inköp

2011-09-26T22:12:00.002+02:00

Så här ser min skörd ut från bokmässan. Jag hade egentligen bara en regel att hålla mig till - så lite som möjligt! Och jag klarade mig ganska bra, om jag får säga det själv. Alla böckerna känns var och en som pärlor. Att köpa grafiska romaner på bokmässan är lite av en tradition för mig och jag har Metta att tacka för att hon tillslut hittade de sista två av Liv Strömquists nya instoppade bortibakom i en av Galagos bokhyllor.

Dessutom var det jättekul att träffa så många bokbloggare på mässan. Jag känner er genom era bloggar och nu har jag också ett ansikte att koppla till de böcker ni läser och älskar. Riktigt roligt!

En himla massa seminarier

2011-09-25T22:42:00.001+02:00

Det har varit ganska hektiskt, de senaste fyra dagarna! Jag skulle antagligen kunna sitta och skriva i fyra dagar till och ändå inte kunna återge allt jag upplevt under mässan. Här kommer ett försök till lista på alla olika seminarier:

Herta Müller
Tre länder - ett språk? med tyskspråkiga författarna Felicitas Hoppe, Peter Stamm och Anna Mitgutsch
Cornelia Funke
Lin Hallberg och Inger Frimansson pratar hästböcker
Babel
Ioana Pârvulescu Livet börjar på fredag
Thomas Bernhard - författarnas författare
Mera tyskspråkigt med Silke Scheuermann, Angelika Reitzers och Peter Stamm
Jonathan Franzen
Schyffert och Lindström
Shaun Tan Ankomsten
Camilla Läckberg och Amanda Hellberg: Så blir du författare
Majgull Axelsson Moderspassion
Peter Temple, australiensisk deckarförfattare
Liv Strömquist och Mats Jonsson: Om nu kärnfamiljen är så jävla fet
Lionel Shriver
Lena Einhorn och Friedrich Buchmayr: om två av Strindbergs fruar, Siri von Essen och Frida Uhl
Blod, eld, död - om black och death metal
Nathan Larson Dewey Decimal

Som ni ser, det blev en del. Jag kommer antagligen inte blogga om allt, men är det något du vill läsa om, skriv gärna en kommentar eller ett mejl!

Fantastiska Funke och dagens första mässa

2011-09-22T22:02:00.001+02:00

Dagens mässa började med invigningstal av Herta Müller. Hon är verkligen liten, otroligt snyggt klädd och så skarp! Fotograferna flockades som flugor och även om Herta är dödsallvarligt under hela talet så spricker hon upp i ett förlösande leende när hon får ta emot publikens applåder. Det kunde inte blivit en bättre start på årets mässa!

Jag och Metta var också och lyssnade på ett seminarium med tre olika tyskspråkiga författare och en litteraturprofessor. Jag är verkligen inte insatt i dagens tyskspråkiga författare, och just därför tycker jag om att gå på den här sortens seminarium. Man får liksom lite koll med en gång. Fascinerande var det också att seminariet simultantolkades. Tolken var helt otrolig.

En annan ny författare för mig är Cornelia Funke. Och vilken historieberättare hon verkar vara! Det var helt fantastiskt att lyssna till henne och jag tror alla de böcker hon pratade om lät helt underbara. Hon sa så mycket bra saker (kanske får det bli ett eget inlägg), men mest gillade jag nog att hon ingav hopp.

Hästtjej som jag är kunde jag heller inte motstå ett seminarium med Lin Hallberg. Hon gör verkligen ett försök att förnya hästboksgenren. Hennes seminarium väckte också mycket tankar. Kanske får det också bli ett eget inlägg...

Vi passade också på att vara med som publik när de spelade in dagens Babel. Naturligtvis var det kul att se alla gäster och Daniel Sjödin, men mest intressant var nog att se hur spänd han var precis innan sändning. Han såg direkt plågad ut, men så fort kamerorna rullade förvandlades han till den stabila, kunniga programledaren som jag är van att se. Fascinerande!

Det var en riktigt bra första dag som avslutades med trevligt mingel. Vad månne morgondagen bjuda på?

Imorgon bokmässa!

2011-09-21T22:42:00.004+02:00

Klockan är ganska mycket och jag har fortfarande inte börjat packa. Precis som vanligt. Och som vanligt ska det bli riktigt kul med bokmässa! I år kommer jag vara där alla fyra dagarna och hinna med typ allt. Tysk litteratur är inte direkt min kopp te, men å andra sidan, det sa jag förra året om Afrika också. Sen visade det sig vara jätteintressant med alla afrikanska författare, så tyska blir nog utmärkt det också.

För mig finns det bara två måsten på denna mässa - Franzen och Shriver. Och räksmörgås. För övrigt kommer jag lägga upp ambitiösa scheman, missa minst hälften och hitta massa annat istället.

Jamrach's Menagerie

2011-09-20T22:21:00.000+02:00

Tänk er en pojke som heter Jaf och växer upp precis vid Themsen i 1800-talets London. När Jaf är åtta år blir han uppäten av en tiger för att sedan födas på nytt. Efter det börjar han arbeta hos ägaren till tigern, mr Jamrach som handlar med exotiska djur. Efter flera år hos Jamrach, där han träffa sin bästa kompis Tim och blir kär i hans syster Ishbel, åker Jaf tillslut med en båt för att fånga en drake någonstans i den indonesiska övärlden. Visst låter det som värsta äventyrsromanen?

Jafs liv, så långt vi nu får följa honom, är ett enda stort pojkäventyr. Det här är egentligen inte den sorts historia jag brukar längta efter att läsa, men Helen Birch skriver så bra att jag faller till föga. En sak jag tänker på, så här efteråt, är att det egentligen inte finns någon skurk. Alla karaktärerna är allmänt hyggliga typer, men sina fel och brister naturligtvis. Det tycker jag om.

LITEN SPOILERVARNING! LITET AVSLÖJANDE OM SLUTET, INGET AVGÖRANDE, MEN ÄNDOCK, VARNING!

Självklart fundera jag extra på alla exotiska djur som förekommer i historien. Aporna, elefanterna, papegojorna, de lever verkligen ett eländigt liv i fångenskap, både hos Jamrach och framtida ägare. Djuren framställs som kuvade och avtrubbade. Likaså valjakten som Jaf deltar i till sjöss skildras utan förskönande krusiduller. Det är vidrigt hur ett så vackert djur jagas, dödas och slaktas. Och inte är det bättre med draken de skickas att hämta hem (visst måste det vara en komodovaran de har fångat?). Det är fascinerande hur Birch fångar det vilda i djuren. Läs bara den här passagen, när draken har kommit lös på skeppet och de försöker lura in den i buren igen:

"Its tongue flicked, then it opened its cavernous mouth and closed it again, got up on its hind legs and put its great clawed hands on top of the cage. It could reach me. Its arms were like thick old trees that had been growing forever. Long yellow flick of a tongue, and an immensely wrinkled throat as wide as a washboard. It looked deep into my eyes and it was not like meeting the eyes of a dog or a cat, or even a tiger. There was nothing there that I could fathom, no mercy, no malice. It was a cold soul I looked into. It would kill me, tear me with teeth. None of it would matter. I would matter no more than a green shoot that pushes throught the earth and is cropped by a passing sheep."

Passande är det därför att Jaf, när han kommit tillbaka från havet för att slå sig till ro, själv börjar sälja exotiska fåglar. Men hans affär är en enda stor voljär, där fåglarna flyger fritt i en vacker, om än konstgjord, naturlig miljö.

Är den värd att vinna Booker-priset? Ja, kanske... måste bara läsa några av konkurrenterna också!

Fler som läst:
Both Eyes Book Blog
Booksie's Blog

Kvällsläsning

2011-09-15T21:37:00.000+02:00

På sätt och vis är det skönt när hösten kommer och det mörknar på kvällarna. Att ligga i sängen och läsa passar då så bra. Just nu läser jag Carol Birchs Booker-nominerade Jamrach's Menagerie. Historien handlar om en pojke som föds, äts upp att en tiger vid 8-års ålder för att sedan födas igen. Han tar jobb hos Mr Jamrach som handlar med exotiska djur och alldeles nyss har han gett sig iväg till sjöss för att jaga en drake. Ingen dålig inledning, eller hur?

Kanske kan man tycka att Birch tagit i lite väl mycket, men jag blir förvånad över hur ivrigt jag läser vidare. Av alla böcker på Bookers långa lista, stod inte denna högst på min önskelista. Men den visade sig vara den enda från listan som fanns att låna på biblioteket här i stan, så därför läser jag nu ändå denna märkliga bok. Tilläggas bör att det var lite samma sak förra året. Endast en bok på långa listan fanns att låna, Alan Warners The Stars in the Bright Sky. Den boken kom inte med på korta listan, men blev snabbt en av mina favoriter. Birchs bok är inte i samma klass än, men överraskar ändå positivt.

Öppen bokcirkel - Skövde bibliotek

2011-09-12T22:08:00.000+02:00

Tack alla ni som ikväll var på biblioteket i Skövde och diskuterade Jeanette Wintersons Det finns annan frukt än apelsiner med mig och Metta! Någonstans har jag hört sägas att "man har inte riktigt läst en bok förrän man har diskuterat den med andra". Så sant som det var sagt.

Inför ikväll läste jag igenom mina gamla inlägg från djupdyket och det fick mig att längta till hennes böcker igen. Alla mina inlägg om Winterson hittar du här. Mina tre favoriter är:

Det finns annan frukt än apelsiner (som jag var tvungen att skriva mer om)

Skrivet på kroppen

Fyrväktaren

Den 17 oktober blir det öppen bokcirkel igen. Då kommer vi att diskutera och prata om Maryse Condés Desirada. Vill du inte vänta så länge är du istället varmt välkommen till Skövde bokcirkel den 8 oktober. Mer information och anmälan hittar du här.

Bookers korta lista

2011-09-12T09:30:00.000+02:00

Bättre sent än aldrig. Här kommer ett inlägg angående Booker-prisets korta lista som tillkännagavs förra veckan. Så här såg den ut:

Julian Barnes The Sense of an Ending
Carol Birch Jamrach's Menagerie
Patrick deWitt The Sister's Brothers
Esi Edugyan Half Blood Blues
Stephen Kellman Pigeon English
A.D. Miller Snowdrops

Ärligt talat har jag bara läst en bok från långa listan, Derby Day av D.J. Taylor, men några tankar och funderingar tillåter jag mig ändå att ha.

Barnes har jag inte hört annat än lovord om, och är därför inte det minsta förvånad över att han är med även på korta listan. För visst är det han som är favorittippad för tillfället. Kellman är heller ingen överraskning, tycker jag. Temat med våld i förorten känns minst sagt aktuellt.

Däremot saknar jag Sebastian Barrys On Caanan's Side. Jag har själv tidigare läst och tyckt mycket om hans The Secret Scripture, också den Booker-nominerad 2008, och tycker mig ha hört en hel del gott även om hans senaste. Likaså Alison Picks Far to Go, tyckte jag lät riktigt bra.

Ja, om knappt en månad, den 10 oktober, får vi reda på vem som vinner.

Sommarens bokhandlar

2011-08-31T10:09:00.001+02:00

I vår jakt på ihållande sol tidigare i somras hamnade vi tillslut i Varberg. Och även om solen lyste och vi mest var på stranden, var jag ju också tvungen att kolla in bokhandelsutbudet. Framförallt var jag nyfiken på Kikis bokhörna En sida till. I samarbete med butiken En trappa ner tillhandahåller hon noga utvalda böcker och bokcirklar. Så här fint var det! Tyvärr är En trappa ner på väg på att slå igen (kanske redan har gjort det?) och Kiki letar ny samarbetsbutik. Jag hoppas verkligen hon får napp, för det här är bra!

Fint, va? Ursäkta den suddiga bilden.

I Varberg finns också den större bokhandeln Göranssons, som jag tycker är ovanligt stor för en stad av Varbergs storlek (eller också kanske det är vår bokhandel här i Skövde som är ovanligt liten?). Och de hade många, välfyllda hyllor med just böcker! Uppfriskande, tycker jag, då många bokhandlare mest verkar sälja allt annat.

Sammantaget är Varberg relativt välförsett på bokhandlarfronten, eller åtminstone var. De mindre alternativen behövs, så jag hoppas med hela mitt hjärta att En sida till blir kvar, om än på annan plats.

2011-08-30T12:38:00.004+02:00

Som ni säkert förstått, tycker jag väldigt mycket om When God Was a Rabbit. Det finns en ton i den som tilltalar mig och som skapar en stämning jag älskar att vistas i. Samma sak hittar jag i böcker som till exempel Mr Rosenblum's List av Natasha Solomon, The Other Hand av Chris Cleave och David Nicholls One Day. Alla tre olika naturligtvis, men ändå lika på något vis.

When God Was a Rabbit

2011-08-29T10:18:00.010+02:00

Läs den här boken! Sarah Winmans debutroman tillhör definitivt en av sommarens höjdpunkter för mig. Boken handlar om Elly och vi får följa hennes uppväxt i London tillsammans med hennes udda kompis, hur hennes föräldrar vinner pengar och flyttar ut på landet för att öppna ett B&B. Sen tänker jag inte berätta mer. Jo, jag måste berätta om hennes bror, Joe. Älskade Joe, som är den enda som ser henne för den hon är och därför en livsviktig del av hennes liv. Jo, också måste jag skriva om stämningen som Winman, genom en lyckad blandning av språk, karaktärer och intrig, trollar fram i sin bok. Den är mysig, på just det där sättet som jag älskar. Dessutom är den sorglig, också på det där sättet som jag älskar.

Nu skulle egentligen det här inlägget vara slut. Men, jag måste bara skriva av mig en reflektion till. Ni vet, Ellys föräldrars B&B? Självklart flockas det en liten skara, lagom excentriska, människor där som tillsammans bildar en sorts storfamilj. Och jag tycker alltid detta fenomen dyker upp, att det verkar så avslappnat och härligt. Jag tilltalas verkligen av idén om en storfamilj. Samtidigt är jag smått övertygad om att jag själv skulle avsky att själv tillhöra en. Märkligt va?

Hursomhelst, jag rekommenderar varmt, When God Was a Rabbit!

Andra som bloggat om samma bok är Cinnamon Books, hyllan och Dark Places.

Kvällsläsning

2011-08-03T00:13:00.001+02:00

Senaste tiden har kvällsläsningen varit detsamma som tältläsning. Lite omständigt med luftmadrasser, barn och ficklampor, men ändå ganska mysigt! Dagtid har det istället varit strandläsning. Inte dumt det heller. Bland annat har jag läst Howard Jacobsons The Finkler Question, förra årets Booker-vinnare. Inlägg om denna kommer, jag måste bara först komma fram till vad jag egentligen tycker om den.

På tal om Booker har jag bestämt mig för att börja årets läsning med Derby Day av D J Taylor. Jag har svårt att motstå galoppbane-miljön och den verkar ju dessutom vara bra.

Idag har jag nogsamt vaktat på datorn, närmare bestämt på Pottermore. Den 31 juli till den 6 augusti kan man där försöka registrera sig för att få tillgång till sidan innan det öppnar för alla i oktober. Det finns ett begränsat antal platser varje dag, så det gäller att hänga på låset, åtminstone lite.

Mer om årets Booker-lista kan du läsa hos Ingrids boktankar, enligt O eller KevinfromCanada.

Booker 2011

2011-07-27T00:55:00.000+02:00

Nästan hela dagen igår väntade jag på den långa listan. Så kändes det iallafall. Men tillslut så dök den upp och så här ser den ut:

Julian Barnes The Sense of an Ending
Sebastian Barry On Canaan's Side
Carol Birch Jamrach's Menagerie
Patrick deWitt The Sisters Brothers
Esi Edugyan Half Blood Blues
Yvvette Edwards A Cupboard Full of Coats
Alan Hollinghurst The Stranger's Child
Stephen Kelman Pigeon English
Patrick McGuinness The Last Hundred Days
A.D. Miller Snowdrops
Alison Pick Far to Go
Jane Rogers The Testament of Jessie Lamb
D.J. Taylor Derby Day

Jag tycker Barnes låter riktigt bra, det jag har läst om den. Barry tyckte jag mycket om sist det begav sig och Hollinghurst är såklart alltid intressant. Andra som verkar lovande så här i början är Taylor, Rogers, Pick, Miller och deWitt.

Dovegreyreader har också skrivit om långa listan.

Franklin Award

2011-07-25T13:00:00.000+02:00

Miles Franklin Literary Award instiftades 1957 till författaren Stella Miles Franklins minne och ‘the advancement, improvement and betterment of Australian Literature.’ Första vinnaren blev Patrick White för hans roman Voss. Många år senare blev han också Australiens förste och hittills ende Nobelpristagare i litteratur. Då, 1957, fick White blygsamma £500. Årets pristagare, Kim Scott, fick $42 000 för sin roman That Deadman Dance.

Tim Winton fick priset 2009 för Breath och tillhör en av två författare som tilldelats priset hela fyra gånger (den andra är Thea Astley).

Looking for Mr Goodbook har bloggat om Miles Franklins debutroman My Brilliant Career.
Chazz W har bloggat om Patrick Whites Voss.

Att andas

2011-07-18T09:38:00.000+02:00

Jag har svårt att släppa Breath riktigt än, den var så bra! Trailern de gjort till boken är snygg. Jag älskar hur han beskriver surfing som någonting "beautiful, pointless and elegant". I boken skriver han också någonting i stil med att "surfing är det närmaste en del killar kommer poesi". Och det är gott nog. Allting behöver inte vara nyttigt hela tiden, det räcker att det är vackert, meningslöst och elegant.

Grönt är skönt

2011-07-17T22:34:00.001+02:00

Vad passar bäst en regnig dag som denna - läsa böcker eller klafsa runt i andra människors trädgårdar? Båda, faktiskt! Tidningen Land ordnade öppen trädgård och vi besökte ett par jättefina här i trakten. Båda trädgårdarna hade flera vackra träd så fantasten blev helt nöjd!

Förutom blöta gräsmattor har jag också läst Tove Janssons Sommarboken. Jag har förstått att en hel del har som tradition att läsa just den här boken varje sommar och jag förstår så väl varför. Mycket sommarkänsla och finurligheter gör en bok som tål många omläsningar. Glöm inte bort Skövde stadsbiblioteks öppen bokcirkel på onsdag!

Snart är det återigen Booker-tider, långa listan tillkännages den 26 juli. Jag läste på tappert förra året, men inte vinnaren, konstigt nog. Så det får bli nu istället, Howard Jacobsons The Finkler Question.

Bloggat om Sommarboken har BöckerX3 och Hellre barfota än boklös.

En plats i solen

2011-07-17T10:44:00.000+02:00

Här är en av mina läsplatser ute i trädgården. Vår frukosthörna precis utanför dörren har förmiddagssol, perfekt för läsning innan det blir för varmt. Det är också här jag sitter och myser i den första vårsolen. Då var det The Postmistress, om jag inte minns fel. Nu är det istället Sommarboken.

Mera surfböcker och Sommarboken

2011-07-16T23:01:00.000+02:00

Jag läste ut When God was a Rabbit idag. Underbar bok. Egentligen underbar hela vägen, men den tog sig ändå ett snäpp extra mot slutet tycker jag. Utförligare rapport kommer nästa vecka.

På tal om Breath kom jag och tänka på en annan surfbok jag läste för många år sedan, Joy Nicholsons Klanerna i Palos Verdes. Jag kommer ihåg att Bodil Malmsten tipsade om den på sin blogg och den var riktigt bra. Till skillnad från Wintons bok handlade den här om en tjej som surfade och om hur svårt det kan vara när man inte riktigt uppfyller mallen.

Idag har jag också börjat läsa Tove Janssons Sommarboken. Biblioteket i Skövde har öppen bokcirkel onsdag nästa vecka kl 18.00 med just den boken. Kom gärna dit om du har möjlighet, ingen föranmälan, vi brukar ha jättetrevligt!

Bloggat om Klanerna i Palos Verdes: Signes blogg, WTOSIOTL och Snowflakes in Rain.

Breath

2011-07-16T18:25:00.000+02:00

Boys will be boys, eller vad är det man brukar säga? I sin roman skildrar Tim Winton hur Pikelet och Loonie växer upp tillsammans, simmar i floden tillsammans, dyker, lär sig surfa och utmanar varandra mer och mer. När de så träffar en före detta surfstjärna, Sando, är trojkan komplett och de känner sig redo att ta sig an de riktigt stora vågorna.

Varje sida i denna lilla bok bär färska spår av saltstänkta vågor och tonen är ofta lika frenetisk som Pikelet och Loonies kamp mot sin egen rädsla. För utmaningarna accelererar och dansen på vågorna mellan liv och död utvecklas till ett beroende, där kampen för nästa andetag blir deras enda raison d'être. Att andas eller kippa efter luft, att vara vanlig eller speciell, det är ett genomgående tema i Breath. Och glädjen i att surfa för sin egen skull, utan direkt nytta men med mycket skönhet och finess.

Det är en liten bok, men med mycket innehåll. Mycket surfing, mycket Australien, många stora frågor om bland annat konst och rädsla. Utmärkt sommarläsning, gärna på en strand såklart!

Tim Winton är en framstående australiensisk författare som skrivit ett tjugotal böcker varav två nominerade till Booker-priset, The Riders och Dirt Music. Den senare finns översatt till svenska, Glömskans musik, och går åtminstone att låna på bibliotek.

Cinnamon Books, Bokhora och Bokbabbel har också bloggat om Breath.
Bokens egen hemsida här.

Coraline och kaninen

2011-07-15T20:24:00.001+02:00

Massor med regn har lett till en dag med mycket läsning. För tillfället är jag helt försjunken i Sarah Winmans When God was a Rabbit. Hennes debutbok är en härlig historia som utan alltför stor dramatik berör och är småputtrigt mysig. Emellanåt pausar jag för att bläddra lite i höstens bokutgivning. Katalogen är tjock, så det behövs flera bläddringar för att inte guldkornen ska drunkna.

Radioteater hör också sommaren till, tycker jag. Missa inte Neil Gaimans Coraline som gick tidigare i somras. Mysryslig historia som gör sig så bra som radioteater! Finns fortfarande kvar att lyssna på här fram till den 18 september.

Hyllan har bloggat om When God was a Rabbit och så här skrev jag om Coraline när jag läste boken för väldigt länge sen.

En dag - i dag!

2011-07-15T11:51:00.003+02:00

Det självklara bokvalet idag, den 15 juli, måste väl ändå bli David Nicholls tokhyllade En dag? Vart och ett av kapitlen i denna smarta bok utspelar sig just den 15 juli under tjugo år. Kanske är detta också ett dagbokstips, att själv skriva under en speciell dag år efter år? Hursomhelst, läs eller läs om denna bok som är så lätt att älska!

Läs mer om boken hos inky fingers, Illusionernas blogg eller hos Bokhora.

Slutet är nära

2011-07-14T20:59:00.003+02:00

Det är med bitterljuva känslor jag ser sista Harry Potter-filmen ikväll på bio. Jag är säker på att jag kommer älska varje minut, men sen är det ju - slut. Ingen mer bok och ingen mer film att vänta på. (Som jag tidigare nämnt finns det vissa av Harrys skolböcker jag mer än gärna skulle vilja läsa.) Inte för att jag vill ha en fortsättning, absolut inte. Det får bli omläsningar istället. Och Pottermore. Rowlings nya projekt har alla förutsättningar att bli riktigt bra, hoppas att det, framåt höstkanten, kommer infria förväntningarna!

Men nu tänker jag njuta av sista filmen!

Betraktelser från Stockholm

2011-07-14T13:34:00.003+02:00

Tidigare i våras var jag i Stockholm ett par dagar. I första hand för att lyssna till Paul Auster på Kulturhusets internationella författarscen, men även för andra bokliga strövtåg.

Först styrde jag kosan mot Lidingö och Millesgården. Det var, som ni ser, strålande vårväder och en fröjd att strosa runt i parken eller bara sitta på trappan och läsa och se ut över vattnet och staden. Trots alla växter dominerar stenen i olika former. Det fanns flera spännande trappor, branta och långa, och vackra träd som samsades med alla statyerna.

När jag var där pågick fortfarande utställningen om Beatrix Potter och hennes sagovärld. Scener ur olika böcker fanns uppbyggda, tillsammans med teckningar och en film över hennes liv. Uppvuxen innan videons intåg i hemmen kommer jag så väl ihåg den speciella känslan i att en gång om året på tv få se hennes dansande möss och kaniner, rävar och grodor. Med de lekvänliga miljöerna riktade sig utställningen kanske främst till barnfamiljer, men jag hade god behållning av mitt besök på Millesgården.

På kvällen satt jag så tillsammans med ett antal lyckliga hundra till i hörsalen i Kulturhuset och väntade på Auster. Jag tycker nog att det låg lite extra förväntan i luften inför det här författarbesöket. Många har följt hans författarskap under lång tid och om och om igen blivit trollbunden av hans historier. Hur lång tid blev man påmind om, han har hunnit skriva en hel del, och visst, han är inte purung längre. New York-trilogin säljer fortfarande utmärkt även om Auster själv lämnat den bakom sig för länge sedan. Han gjorde så med alla sina böcker, berättade han, och liknade böckerna vid paket som han lämnat utmed vägen, avslutade kapitel i hans författarliv. För mig som läsare är det ofrånkomligt tvärt om. Orakelnatten och Den röda anteckningsboken lever sida vid sida med Mannen i mörkret och Sunset Park, omöjliga att helt separera från varandra.

Det är fantastiska böcker han skapat, Paul Auster. Orakelnatten älskade jag ohämmat från första stund, andra böcker, som till exempel Osynlig och Mannen i mörkret har växt allt eftersom. Särskilt längtar jag efter att läsa om Mannen i mörkret tillsammans med Resor i skriptoriet, två böcker som tydligen hör ihop.

Dagen efter tog jag mig en promenad på söder, satt och solade mig i Mariaparken och besökte utmärkta Söderbokhandeln på Götgatan. De hade riktigt bra sortiment och helt rätt känsla, en bokhandel som passar min smak perfekt!

Nu är det nog med paus

2011-07-12T09:25:00.000+02:00

Bloggpausen blev längre än beräknat, men ibland är det välbehövligt. Livet går vidare ändå, med alla böcker, hästar, trädgård och familj. Så gott som mitt i sommaren är det dags att börja igen, lagom till att stockrosorna blommar. Jag börjar med att bjuda på en jordgubbe!
(Allra godaste sorten heter förresten Korona.)

TACK!

2011-05-20T10:17:00.001+02:00

alla ni som igår kom till biblioteket i Skövde och bytte böcker med mig och Metta! Det var jättekul att träffa er och prata läsning. Nästa år kör vi igen, eller hur?

Stora Bokbytardagen i Skövde

2011-05-18T11:29:00.000+02:00

Du kommer väl till biblioteket imorgon i Skövde på stora bokbytardagen? Mellan klockan 17 och 19 är jag och Metta där med bokbytarbord. Byt en bok eller två, träffa trevliga människor och varför inte passa på att låna böcker på biblioteket?

Vi ses!

Holly Hock tipsar norskt

2011-05-17T16:25:00.002+02:00

Så här på Norges nationaldag vill jag gärna haka på BöckerX3s utmaning och tipsa norskt. Och kombinerar man Norge med min egen förkärlek för engelskspråkig litteratur blir resultatet - Siri Hustvedt!

Har du ännu inte upptäckt Hustvedt, tycker jag du ska börja med hennes Vad jag älskade som är så lätt att läsa och så lätt att älska. Personligen värdesätter jag också högt Lily Dahls förtjusning med sin täta och suggestiva intrig. Och naturligtvis måste du läsa hennes senaste roman med den intresseväckande titeln A Summer without Men.

Om du nu blivit mer nyfiken och vill läsa mer, klicka gärna in på mitt Hustvedt-djupdyk, här.

Läsläge

2011-05-16T22:41:00.001+02:00

Det är fortfarande mycket trädgårdsböcker just nu. Jag kan liksom inte få nog av blommor, buskar och träd. Idag var jag till exempel och hälsade på en kaukasisk vingnöt. Ganska ung men ändå vacker.

För knappt en vecka sedan var jag en av dem som lyssnade på Paul Auster när han besökte Kulturhuset i Stockholm. Väl i huvudstaden roade jag mig med både det ena och det andra. Rapport kommer i veckan, jag lovar. I veckan händer mycket annat roligt, till exempel är det Norges nationaldag imorgon och Stora Bokbytardagen på torsdag.

För tillfället läser jag annars The Story of Edgar Sawtelle av David med det omöjliga efternamnet. En härligt amerikansk berättelse med hundar!

Jag måste bara visa den här:

2011-05-09T22:31:00.001+02:00

Alan Bennett läser ur sin nya bok, Smut.

Nutidslitteratur

2011-05-08T10:51:00.002+02:00

Här är några av de böcker jag läser i just nu. Vårtider är trädgårdstider för mig, så jag läser dagligen flera olika trädgårdsböcker. Igår läste annars ut Var är Alaska? och jag läser också i den spännande Sarahs nyckel för en annan bokklubb. Mest tycker jag om The Diana Chronicles. Passade riktigt bra att läsa i samband med bröllopsyran.

Läsning i parken

2011-05-07T22:24:00.000+02:00

Här satt jag och panikläste sista delen av John Greens Var är Alaska? innan bokcirkelträffen. Visst är det vackert?

Neither here Nor there

2011-04-21T23:08:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag läst Bill Bryson. Ytterligare en författare jag inte läst någonting alls av innan, men hört desto mer om. Framförallt att han är rolig och det är han. Så där så att jag inte riktigt kan låta bli att småfnittra lite för mig själv när jag läser. För visst är det lite extra roligt att läsa om sig själv och se sig själv ur någon annans synvinkel. I Neither here Nor there reser Bryson runt i åtminstone halva Europa med tåg. Hela två kapitel tillägnas Sverige, ett om Göteborg och ett om Stockholm. Vad jag förstår är han kanske inte helförtjust i Sverige (han älskar mest Italien), men vad gör det?

Förutom att vara rolig bor Bryson på en herrans massa inte så bra hotell och går på mängder av museum. Och det är något som verkligen fascinerar mig. Själv blir jag alltid lite handfallen inför de stora museum man hittar i alla Europas stora städer. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, jag hittar aldrig ut och jag vet egentligen inte vad jag borde ha sett och absolut inte fått missa på just det här museumet. Då är jag mer förtjust i mindre ställen som är mer specialiserade. Förra sommaren hittade jag till exempel till Medeltidsmuseum i Paris som var hur fint som helst, med ingen kö, och helt underbart vackra tapisserier. Rekommenderas varmt!

Att resa själv, som Bryson gör, är också någonting jag tänker att jag skulle vilja testa någon gång. Jag tänkte flera gånger på Jenny Diski och hennes Stranger on a Train, där hon själv tar tåget runt Amerika. Det är också en reseskildring, men väldigt annorlunda mot Bryson. Diski är också väldigt rolig, men på ett mer sofistikerat vis, och hon låter dessutom läsaren följa med på hennes inre resa. Bra båda två, men med helt olika stilar.

Ja, riktigt ordenligt ressugen blir jag av att läsa Bryson. Och intresserad av att hitta de där ställena i Europa jag bara skulle älska att åka tillbaka till. Definitivt kommer jag återkomma till Bryson, flera gånger.

Fågelcirkeln - del två

2011-04-12T22:27:00.003+02:00

Okej, jag ligger efter. Jag har precis lyssnat på del två i Murakami-bokcirklarna och har bara läst 300 sidor då jag egentligen borde har läst ungefär det dubbla. Men vem räknar? Jag har haft en jättekul kväll, först med Johanna, Babben, Marie och Lars, och sedan med Åsa, Magnus och Martin.

Kanhända att man tycker att det tar för mycket av den värdefulla lästiden att lyssna på båda bokcirklarna, men jag tycker definitivt att man ska ändå. De kompletterar varandra perfekt, de är roliga (speciellt den senare) och ihop ger de en minst sagt fyllig analys och diskussion. Utmärkt, med andra ord.

Först måste jag bara skriva att tortyrscenen, där en människa blir levande skinnflådd, är bland det mest obehagliga och otäcka jag någonsin läst. Kanske är det jag som är blödig, men inte bara är själva handlingen vidrigt hemsk, den beskrivs också med en så känslolös, nästan vardaglig stil att läsupplevelsen blir extremt obehaglig. Som någon sagt är det otroligt skickligt skrivet, men riktigt otäckt.

Jag tror det är Lars Gustavsson som någon gång pratar om att normaltillståndet för oss som individer skulle vara att inte bli förstådda. Jag kommer inte ihåg i samband till vad i boken han nämnde detta, men det var en tanke som grep tag i mig. Visst låter det lite deprimerande att vi skulle gå runt i stort sett hela våra liv, ständigt missförstådda, men nog finns det väl ett ganska stort korn av sanning i detta?

Till sist måste jag också skriva att jag håller med Åsa, till fullo.

Nyss hemma igen

2011-04-11T21:42:00.004+02:00

Oj, vad roligt jag haft ikväll! Jag och tre handfullar trevliga människor träffades på öppen bokcirkel på biblioteket i Skövde och pratade om Beate Grimsruds En dåre fri. Några av oss hade läst boken, andra inte, men alla bidrog glatt med sina tankar. Läs gärna mer hos www.enbokcirkelföralla.se.

Den gångna helgen bjöd annars på flera soliga hörn att sitta och läsa i. Förutom En dåre fri är det mycket Murakami och Fågel-boken just nu. Men så igår kväll kände jag verkligen för att börja något nytt, men det var inte det lättaste. Tänka sig, en hel bokhylla full med böcker, men ingenting att läsa!

Upprop! Tomorrow When the War Began inte till Sverige?

2011-04-04T15:46:00.001+02:00

Hallå allihop! Jag läste precis hos Matilda att premiären av Tomorrow When the War Began är inställd. Filmen finns inte längre med på SF:s hemsida och kundtjänst svarar att filmens distributör och SF inte kunnat komma överens om avtal och distributören därmed valt att dra tillbaka filmen. Den trevliga tjejen i kundtjänst menar att den kanske kommer att gå upp på några mindre biografer som inte är anslutna till SF, men för övrigt, nop, nej, nada.

Är du som jag besviken över att filmen inte visas på fler biografer i Sverige, hör av dig till SF och fråga efter den! Är ví tillräckligt många blir det säkert mer intressant för dem att komma överens med distributören.

Här är kontaktuppgifter till SF:

Kundtjänst   08-56 26 00 00

Mejl:   info@sf.se

Twitter:   @SFBIO

Facebook:   Bioklubben

Här är trailern igen, visst verkar filmen bra?

Lördag på biblioteket

2011-04-03T12:44:00.004+02:00

Igår var jag och lyssnade på Torgny Lindgren på biblioteket i Skövde. Jag är glad att jag gick dit. Lindgren var fantastiskt rolig och vad jag vet gör han inte sånt här så ofta längre. Jag har skrivit mer om författarbesöket hos enbokcirkelföralla, läs gärna där.

Prisregn

2011-03-31T23:30:00.003+02:00

Det är prisperiod igen. Både Man Booker International Prize och Orange Prize for Fiction har alldeles nyssens tillkännagivit sina långa listor och den australiensiske författaren och illustratören Shaun Tan har blivit tilldelad ALMA-priset.

Listan till the Man Booker International Prize ser ut så här:

Wang Anyi (China)
Juan Goytisolo (Spain)
James Kelman (UK)
John le Carré (UK)
Amin Maalouf (Lebanon)
David Malouf (Australia)
Dacia Maraini (Italy)
Rohinton Mistry (India/Canada)
Philip Pullman (UK)
Marilynne Robinson (USA)
Philip Roth (USA)
Su Tong (China)
Anne Tyler (USA)

Det är många namn här som är bekanta, men jag har egentligen bara läst Philip Pullman. Det mest intressanta med denna lista är annars att John le Carré meddelat att han inte deltar i tävlingar om litterära priser och vill att hans namn tas bort från listan. Domarna vidhåller att hans namn självklart kommer att stå kvar. Lite spännande blir det allt att se vad som händer...

Listan för Orange Prize for Fiction är ännu längre och ser ut så här:

Lyrics Alley by Leila Aboulela (Weidenfeld & Nicolson) - Sudanese; 3rd Novel
Jamrach's Menagerie by Carol Birch (Canongate) - British; 10th Novel
Room by Emma Donoghue (Picador) - Irish; 7th Novel
The Pleasure Seekers by Tishani Doshi (Bloomsbury) - Indian; 1st Novel
Whatever You Love by Louise Doughty (Faber and Faber) - British; 6th Novel
A Visit from the Goon Squad by Jennifer Egan (Corsair) - American; 4th Novel
The Memory of Love by Aminatta Forna (Bloomsbury) - British/Sierra Leonean; 2nd Novel
The London Train by Tessa Hadley (Jonathan Cape) - British; 4th Novel
Grace Williams Says it Loud by Emma Henderson (Sceptre) - British; 1st Novel
The Seas by Samantha Hunt (Corsair) - American; 1st Novel
The Birth of Love by Joanna Kavenna (Faber and Faber) - British; 2nd Novel
Great House by Nicole Krauss (Viking) - American; 3rd Novel
The Road to Wanting by Wendy Law-Yone (Chatto & Windus) - American; 3rd Novel
The Tiger's Wife by Téa Obreht (Weidenfeld & Nicolson) - Serbian/American; 1st Novel
The Invisible Bridge by Julie Orringer (Viking) - American; 1st Novel
Repeat it Today with Tears by Anne Peile (Serpent's Tail) - British; 1st Novel
Swamplandia! by Karen Russell (Chatto & Windus) - American; 1st Novel
The Secret Lives of Baba Segi's Wives by Lola Shoneyin (Serpent's Tail) - British/Nigerian; 1st Novel
The Swimmer by Roma Tearne (Harper Press) - British; 4th Novel
Annabel by Kathleen Winter (Jonathan Cape) - Canadian; 1st Novel

Här finns också flera intressanta namn. Kanske framförallt Emma Donoghue som var med på korta listan till förra årets Man Booker Prize med sin Room. Men också Nicole Krauss, vars Great House jag inte läst men måste.

Och så Shaun Tan som jag inte känner till alls, förutom att han kommer från underbara Australien. Här bjuder jag på trailern till filmen The Lost Thing som han vann en Oscar med för Best Animated Short Film och som bygger på hans bok med samma namn.

"...ett alldeles eget rum..."

2011-03-31T09:36:00.000+02:00

Som ni säkert har sett har Forma instiftat ett bloggpris till en värdig bokblogg. Alla bokbloggare är värda all uppskattning de kan få, men visst tycker jag det skulle vara extra roligt om det var en av de lite mindre bloggarna som fick priset.

När jag såg priset började jag med en gång fundera över vilka bloggar jag tycker om att läsa och varför. Formuleringen som Forma använder, att bloggen ska "skapa ett alldeles eget rum för den bokintresserade att vistas i" tycker jag fångar det som är viktigt på pricken. Jag tycker om när bloggen är personlig. Jag vill känna igen bloggaren i inläggen och det får gärna kännas lite som att komma hem till någon.

Jag kommer nominera, antagligen flera stycken. Gör det du med, här!

Ibland är det extra mysigt att komma hem

2011-03-29T23:16:00.000+02:00

Ikväll var det kurs med Billy. Det brukar alltid bli lite sent och väl hemma igen var det svart, kolsvart. Utan ström men utrustad med en ficklampa lyckades jag få in hästen i stallet. Väl inne är det framförallt den underbara tystnaden jag lägger märke till. Och visst är det mysigt att sitta och läsa vid köksbordet i levande lågors sken.

Öppen bokcirkel

2011-03-29T12:59:00.003+02:00

Den 11 april bjuder jag och Metta in till öppen bokcirkel på biblioteket i Skövde. Boken vi vill prata om och diskutera är Beate Grimsruds En dåre fri. Så har du möjlighet, kom dit! Vi träffas klockan sju.

Läs mer på bibliotekets egen hemsida.

The Other Side of Dawn - Tomorrow-serien

2011-03-28T21:52:00.001+02:00

Sista boken i Tomorrow-serien och sista boken i årets sträckläsning. Och det är ett rasande tempo ända från början. Hela situationen och allt Ellie och hennes kompisar varit med om är naturligtvis alldeles för mycket för vem som helst. Avslutningen mer eller mindre inleds också med att den trygghet de byggt upp i Hell krossas och de tvingas återigen på flykt, rakt in i nya strider.

Men tillslut går det ändå fel. En attack misslyckas, Ellie skiljs från resten av gruppen och efter en desperat flykt blir hon tillfångatagen. Det känns ovant att efter så många böcker med Ellie och Fi och Homer och Lee och Kevin, så är det bara Ellie kvar att läsa om. Hennes tid i fångenskap blir naturligtvis svår, men hon träffar också äntligen andra landsmän.

Sista boken är nog den mörkaste av dem alla. Ellies kamp är desperat och liksom fysiskt ångestladdad. Men visst måste det vara så här? Att skriva med en lättare penna hade varit att fega ur tycker jag. Att kämpa för sitt liv är desperat och fullt med ångest, något annat hade inte känts trovärdigt. Det uppskruvade tempot i boken och föraningarna och insikten om åt vilket håll det barkar ökar bara oroskänslan jag har i magen medan jag läser.

Men tillslut kommer jag ändå till sista sidan. Är jag nöjd? JA. Känns det konstigt att Fi, Homer, Lee och Kevin plötsligt kommer tillbaka? Nej, ingen, åtminstone inte jag, trodde väl på fiendeofficeren som meddelade Ellie att hennes kompisar dött? Nu längtar jag efter filmen.

Vacker som en saga

2011-03-27T21:18:00.002+02:00

Låt mig presentera: min allra finaste nya vän, Billy Boy! Han flyttade hem till mig i fredags och visst är han sagolikt vacker? Han har dessutom en poetisk själ, så jag känner på mig att vi kommer trivas riktigt fint ihop.

Jag bjuder dessutom på en film. Tjejen som är med är Billys tidigare ägare och tillika min tränare. Och kom ihåg nu, han är inte längre till salu!

Bokcirkeln - Fågelboken

2011-03-24T13:03:00.001+01:00

Vem kan egentligen motstå en bokcirkel om Murakamis Fågeln som vrider upp världen? Inte jag iallafall. Även om det inte var så värst länge sen jag läste den själv, så plockar jag gärna upp den igen för en omläsning.

Som grädde på moset kan man förutom P1s Bokcirkeln, vars första program sändes i måndags, också lyssna på en bloggcirkel med A Fraction of the Web, Illusionernas blogg och Kafka på jobbet. Efter att ha lyssnat på båda är jag helnöjd. De kompletterar varandra utmärkt och tillsammans med alla blogginlägg som, jag hoppas, kommer att skrivas kan det inte bli annat än kul.

Bilden som finns längst fram bland mina tankar efter att ha läst de första 149 sidorna i boken är den av ett tomrum, ett mellanrum, en meningslös mellanakt. Detta visualiseras tydligast i gränden utan varken ingång eller utgång bakom Torus hus och i den torrlagda brunnen i ödeträdgården. Men även Torus tillvaro som arbetslös ter sig också som ett mellanspel där tiden står still och det inte verkar finnas någon riktning.

Jag tänker också på det här med katter. Den senaste boken av Murakami jag läste var Kafka på stranden och där förekommer flera katter och även en av huvudpersonerna, Nakata, som kan tala med katter och hjälper olika människor att hitta sina bortsprungna husdjur. Honom skulle verkligen Toru och Kumiko behöva tala med. Nakata skulle alldeles säkert kunna erbjuda mer handfast hjälp än Malta Kanos samtal och vattenprover. Är katter möjligtvis en återkommande inslag i Murakamis noveller och romaner?

Diskussionen om hur väl det egentligen är möjligt att känna en annan människa är naturligtvis också jätteintressant. Den där bilden av hur man ibland lyckas tända en tändsticka och lysa upp ett litet hörn i ett kompakt mörker är tilltalande på något sätt tycker jag.

Sträckläsningen - Tomorrow-serien

2011-03-22T00:55:00.000+01:00

Det här inlägget skulle passat bra att publicera den 8 mars, men det får bli nu istället. För det handlar om Fi. Vackra, snälla, modiga Fi.

Fiona Maxwell är stereotypen för den bortskämda, men snälla, överklassflickan. Hon är den som har svårast att anpassa sig till livet i bushen, samtidigt som hon är alldeles för väluppfostrad för att klaga något nämnvärt. Jag kommer ihåg att jag skrev redan i något av mina första inlägg om serien att Fi är en karaktär med potential. Då såg jag en framtid där hon skulle bli mer och mer "bush-wise", men på flera sätt är det skönt att hon inte följde mina förväntningar. På flera sätt är Fi också en sorts antihjälte. Aldrig den som tar kommandot och går i täten och alltid lika livrädd.

Samtidigt är Fi den som bäst lyckas stå emot den traumatisering som kriget för med sig för alla i gruppen. Trots alla hemskheter behåller hon i mycket sin personlighet och lyckas även mot slutet bry sig om de små glädjeämnena i livet. Jag tror det är lätt att missa hennes storhet eftersom hon oftast håller sig lite bakom de andra. Men hon är den som står pall och bryr sig om och tröstar, när de andra bryter ihop. Och vad är egentligen störst? Att utföra spektakulära hjältedåd eller att trots att man är livrädd ändå stötta sina vänner?

En Solig Söndag

2011-03-20T21:28:00.001+01:00

Här satt jag idag och läste och myste. Äntligen börjar influensan ge med sig, intalar jag mig själv, och jag kan få mitt liv tillbaka. Och vad mycket det händer medan en annan snyter sig! Massor av inlägg jag vill läsa, Murakamis Fågelboken i Bokcirkeln i P1, Formas bokbloggarpris, tyska författare till bokmässan, bokprat och författarbesök. Massor!

Läst har jag naturligtvis gjort, trots sjuka. I solen i helgen har jag växlat mellan Fågelboken och Sarah Blakes utmärkta The Postmistress. Olika, men ack så bra båda två.

Tillfälligt avbrott

2011-03-15T21:46:00.002+01:00

Inget nytt på bloggen ett tag nu eftersom jag är sjuk. Det var längesen jag var så här dålig, så här länge. Snart hoppas jag vara bättre. På återseende!

Sträckläsningen - Tomorrow-serien

2011-03-04T18:54:00.000+01:00

Då har jag fått bekräftat att filmen Tomorrow When the War Began mycket riktigt har premiär i Sverige den 8 april. Så lägligt!

Ellie spelas av den australiensiska skådespelerskan Caitlin Stasey, tidigare mest känd från den lika uraustraliensiska tv-serien Neighbours.

Sträckläsning - The Night is for Hunting

2011-03-03T22:31:00.000+01:00

Nu har jag kommit till sjätte boken i serien (näst sista, eller the penultimate som man skulle kunna säga på ganska formell engelska). De vilda, hemlösa barnen har fått följa med till Hell, men det är en allt annat än enkel resa att hålla styr på. Barnen uppvisar inga oceaner av tacksamhet utan har alla starka viljor svåra att styra, vilket också är egenskaper som har hjälpt dem att överleva så klart. Att Ellie, Fi, Homer, Lee och Kevin trots allt tar hand om dem är ett tydligt exempel på vårt behov av att bry oss om någon annan än oss själva.

Ellie är den som är mest drivande och tar det avgörande beslutet att ta med sig barnen när de blir nödvändigt att lämna Stratton. De andra i gruppen är lite mer tveksamma. Men Ellie har redan, under en av hennes strövtåg, träffat på och till och med tröstat en av tjejerna, Casey, då hon ramlade och slog sig. Och visst är det väl så att om man någon gång tagit hand om och tröstat en annan människa, så känner man ett visst ansvar gentemot henne, hur kort mötet än varat. Och detta måste blir ännu tydligare i den situationen som Ellie befinner sig i. Det måste ändå innebära någon sorts lättnad att istället för att planera nästa flygfältsattack, få fundera över hur hon ska få med sig fem bångstyriga ungar till säkerheten i Hell.

Det blir riktigt dramatiskt flera gånger och flera gånger vill jag ifrågasätta deras ansträngningar att rädda barnen. Men samtidigt är det ju så att barn och hundvalpar kan man gå genom eld och vatten för, så visst förstår jag.

Månadens träd

2011-03-02T10:42:00.004+01:00

Jag älskar träd. Mer och mer tror jag. Det här trädet åker jag förbi varje dag till jobbet. Helt fantastiskt vackert vare sig det är vinter eller sommar.

Marsden utfrågas

2011-03-01T20:28:00.000+01:00

Mitt mars

2011-03-01T11:18:00.000+01:00

När jag har någonting roligt att se fram emot, ligger minst halva nöjet i att planera inför det som komma skall. På det viset man ju dra ut på nöjet och glädjas flera gånger åt samma sak. Och nu i mars har jag massor att planera. Visst måste det bli en LitteraTur även i vår. Och resan till Stockholm i maj för att lyssna till Paul Auster - måste planeras. Ett nytt djupdyk har jag gått och funderat på och tänkte hinna med i april (jag vet precis vilket författarskap det blir den här gången). Mera bokprat här i Skövde kommer det naturligtvis att bli. Och sen har jag några grejer till i huvudet som fortfarande är lite hemliga.

Burning for Revenge - Tomorrow-serien

2011-02-28T20:05:00.001+01:00

Att läsa den här är som att ta ett riktigt djupt andetag och sedan hålla andan, länge. Nya Zealändarna är fortfarande borta och av en tillfällighet hamnar Ellie, Homer, Fi, Lee och Kevin återigen i stormens öga. Det är ett rasande, desperat tempo i första halvan av boken. Andra halva blir ett efterspel, utan att för den skull bli tråkigt. Som vanligt i Tomorrow-serien bör man vara förberedd på det oväntade.

Ellie och hennes gäng har tagit sig igenom en hel del efter fyra böcker. De är krigsskadade och traumatiserade, och alla hanterar dessa känslor på olika sätt. Kevin är den som har svårast att hantera situationen de befinner sig i. Boken igenom pratar han knappt alls med de andra utan verkar mest sitta och snyfta i ett hörn. De andra fyra är fortfarande inställda på att kämpa vidare och försöka sabotera så mycket som möjligt för invasionsmakten. Kevin är helt oförmögen att delta konstruktivt och blir på ett sätt en extra ryggsäck de andra tvingas bära. Enda gången Kevin till viss mån vaknar till liv, är när de gömmer sig i Stratton och letar mat i villaträdgårdarnas trädgårdsland. Där börjar han rensa, ansa och vattna och hittar någon sort lugn och ett sammanhang där han kan börja andas igen. Självklart väcks känslor både hos Ellie och hos mig som läsare som tycker att Kevin är jobbig och i vägen. Samtidigt är jag ganska säker på att jag hade inte överlevt så länge som han gjort. Att tvingas överlämna både sig själv och sin skottskadade flickvän till fienden, som han gjorde i första boken, är inte lätt och han är värd all beundran och respekt.

Tillslut får jag ändå andas ut. Det är en lång utandning och ett stort beslut som ligger bakom. Läget är fortfarande lika förtvivlat desperat, men något har ändå fallit på plats.

Homer cleared his throat and spoke. As he did, the words seemed to hang in the air as though they were engraved there. Like they were written in rock.
"We're home already."

Jag skulle kunna läsa den här

2011-02-28T12:10:00.005+01:00

Med tanke på världshändelser så vore det ganska lämpligt. Men jag tror jag sparar den och läser de sista två böckerna i Tomorrow-serien istället, The Night is for Hunting och The Other Side of Dawn.

Sträckläsning - Tomorrow-serien

2011-02-27T08:42:00.001+01:00

Ett stort plus för mig är faktiskt att böckerna utspelar sig i Australien. Det är så mycket jag känner igen, allt ifrån hur man lever på australiensiska landsbygden till high school till bushen. Och Forty-Hour Famine (nämns i början av kapitel 13, Burning for Revenge).

Forty-Hour Famine är en insamlingskampanj där pengarna går till att försöka lindra svälten i världen. Det hela går till så att ungdomar uppmanar folk i sitt samhälle att sponsra dem mot att de genomgår 40 timmar utan mat. De 40 timmarna genomförs samtidigt i hela Australien och ses som en symbolhandling för att öka förståelsen och medvetenheten för de människor som inte har ett välfyllt kylskåp i närheten.

Som jag kommer ihåg var Forty-Hour Famine roligt samtidigt som jag verkligen kände att jag bidrog. Vi var ute i grannskapet och knackade dörr och lyckades samla ihop en hel del pengar. Sen tillbringade vi våra 40 timmar utan mat hemma hos en kompis och sov över och hade allmänt jätteroligt. Enligt reglerna var det tillåtet att dricka fruktjuice och äta Barely sugar och jag kan inte minnas att jag någon gång var direkt vrålhungrig. Vi har det alldeles för bra i Australien och Sverige (och vi drack väldigt mycket fruktjuice).

Burning for Revenge - Tomorrow-serien

2011-02-26T14:00:00.000+01:00

"...whatever you decide, stick with it. No use worrying whether you've done the right thing."
Ellie, s 74

Mera samarbete

2011-02-25T12:46:00.001+01:00

Jag och Metta (BöckerX3) kommer framöver att samarbeta med enbokcirkelföralla med att ordna bokprat här i Skaraborg. Skövde Bokcirkel är naturligtvis en del i detta och vi har fler idéer på lager. Vi kommer också att blogga där om bokprat och dylikt.

Under måndagens besök på biblioteket pratade vi också om olika framtida samarbetsprojekt ihop med dem. Det finns så himlans mycket kul att hitta på!

På tal om Skövde Bokcirkel, så träffas vi nästa gång den 13 mars och vi läser Kolera i kärlekens tid av Gabriel García Marquéz. Häng gärna på!

Sträckläsning - Tomorrow-serien

2011-02-24T18:32:00.005+01:00

Den här vill jag se! Men jag har ingen aning om/när den kommer till Sverige. Någon som vet?

UPPDATERAT: Enligt Wikipedia har den premiär 8 april, men jag hittar den inte bland kommande filmer hos SF. Jag får försöka luska lite till.

Barnböcker på spanska

2011-02-21T22:57:00.001+01:00

En god vän behöver fräscha upp sin spanska i ilfart och vill ha tips på spanska barnböcker som kan vara lämplig läsning. Har ni några tips?

Sträckläsningen - Darkness Be My Friend

2011-02-21T15:41:00.003+01:00

Utläst och klar. Fjärde boken är också svår-att-släppa-spännande. Men skillnaden mellan denna och de tidigare böckerna är att här uppnår de inte sitt mål. Angreppet misslyckas och de tvingas tillslut återvända till Hell där de också upptäcker att de har blivit övergivna av Nya Zealändarna.

På tal om Nya Zealändarna. Den trupp som följer med tillbaka till Wirrawee försvinner spårlöst under deras uppdrag. Varken Ellie eller läsaren får någon som helst ledtråd till vad som hänt dem. Kanske dyker de upp igen i en senare bok?

Strax efter mitten av boken får man också reda på vad som hänt med deras föräldrar och Corrie som blev allvarligt skadad i första boken. Och på flera olika sätt är den här mörkare än de tidigare böckerna, därav kanske också titeln. Deras krigserfarenheter har så klart påverkat dem allihop, även om de reagerar på olika sätt. Men om det tidigare varit reaktioner på vad de upplevt är det som om dessa nu blivit permanenta och på djupet förändrat deras personligheter. Mörkret har på allvar tagit plats inom dem, darkness be my friend.

Tidigare har det varit lite av en kamp, eller åtminstone diskussion, om ledarskapet i gruppen mellan Homer och Ellie. Även här, precis i början, blossar denna fråga upp. Men väl tillbaka i Wirrawee är det Ellie som mycket aktivt är ledande och Homer tar en mer tillbakadragen roll. Kan hända att detta bara är tillfälligt, får se hur det blir i nästa bok.

Nytt LÄS-år på biblioteket i Skövde

2011-02-18T11:31:00.000+01:00

På måndag har jag och Metta (BöckerX3) blivit inbjudna att vara med på bibliotekets boktipsarkväll och prata om bokcirklar, bokbloggar och boktips. Det hela börjar klockan sju och är alldeles gratis. Kommer du?

Sträckläsning - Darkness Be My Friend

2011-02-17T21:29:00.003+01:00

Asså, alla böckerna i serien är jättespännande. Marsden använder naturligtvis olika tekniker för att uppnå måstefortsättaläsabaraettkapiteltill-effekten, varav den viktigaste måste vara cliff-hangern. Jag lovar, det finns inte ett kapitel i DBMF som inte slutar med en cliff-hanger. Kolla här:

So I said goodbye to Bui-Tersa. I was so tired and sick at heart over what had happened that I didn't think about what she was going back to. It never crossed my mind that I mightn't see her again.

eller...

I glanced down, even more cautiously, to see something more terrifying than the helicopter. Directly below my tree someone was standing.

eller den här...

I realised Fi wasn't listening. She was staring out the window.
"What's wrong?" I asked.
"I saw something more out there," she said.

Helt omöjligt att lägga ifrån sig. Bara ett kapitel till...

Sportlovsrapport

2011-02-16T13:07:00.001+01:00

Här på Hellekis Säteri tillbringar jag min sportlovsvecka. Jag har med mig en av mina hästar och tillsammans tränar vi dressyr, natural horsemanship och frihetsdressyr. Och det här är livet, mina vänner! I förra inlägget hyllade jag ju hästen som både vacker, stark och modig, och det är så fantastiskt att få samarbeta tillsammans med dessa fantastiska djur.

Sträckläsning - Darkness Be My Friend

2011-02-16T06:43:00.003+01:00

Som den hästmänniska jag är blir jag naturligtvis förtjust när några hästar dyker upp och spelar en viktig roll. Det hela går till ungefär så här:

Ellie och hennes kompisar är eftersökta och omringade av soldater inom ett visst område. De vet att så fort morgonen kommer är risken överhängande att de kommer att upptäckas. Men i en hage går några hästar och betar och genom att rida på hästarna i fullt galopp lyckas de ta sig igenom soldaternas ring och överleva ännu en gång.

Hästar är fantastiska djur och de symboliserar styrka, mod, skönhet och snabbhet. Egenskaper som passar så bra att koppla ihop med Ellie. Ellie rider till och med rakt över och omkull en av soldaterna och hästen hon rider blir då skjuten och dör. Detta är ett typiskt exempel på hästens mod och hur den framställs som ett offer för ett ädelt syfte. Att det är Fi som i hästepisoden är den som är skickligast på att rida och hantera hästen känns också naturligt. Genom hela serien poängteras hela tiden hur vacker hon är och här speglas detta av hästarnas skönhet.

Personligen är jag dock tveksam till hur realistiskt detta är. Att hoppa upp på några vilt främmande hästar, utan någon som helst utrustning, och få dem att springa gemensamt åt ett håll, ja, inte jättesvårt. Hästar är flockdjur och bytesdjur och att springa är naturligt för dem då de känner sig rädda eller hotade. Men att sedan, som Fi, lyckas få stopp på och styra med ganska stor precision en okänd häst som bara sekunden innan varit uppjagad och rädd. Nja, det tror jag kan vara svårt.

Hur som helst. Hästar är otroligt vackra djur och jag blir glad varje gång jag stöter på dem i litteraturen.

Sträckläsning - Darkness Be My Friend

2011-02-14T22:20:00.003+01:00

Jag är tillbaka i Tomorrow-serien och Ellie och hennes kompisar är tillbaka i Hell. Den här gången har de med sig ett gäng kiwis och det är precis lika jättespännande som i trean. Jag tycker nog att tempot är högre i bok tre och fyra än i de två första. I och med att alla fyra böckerna bygger på ungefär samma story finns det en risk att man helt enkelt tröttnar. Men för mig funkar det. Kanske för att jag byggt upp en viss abstinens efter några veckor utan Tomorrow, vad vet jag, men spännande är det och svårt att sluta läsa.

Homer har än så länge en lite mer undanskymd roll. Han och Ellie är annars rivaler när det kommer till att leda gruppen, men här har han tagit åtminstone ett steg tillbaka. Ellie diskuterar mycket hur deras erfarenheter av strider påverkar dem. De är alla kraftigt traumatiserade, konstigt vore väl annat, och för mig höjer hennes funderingar läsvärdet och gör att böckerna undviker Rambo-risken.

Jag tänker mig att böckerna skulle kunna passa även en del bokovana pojkar, tack vare att de så tydligt griper tag i läsaren. Måste testa på några av mina elever, tror jag.

Skövde bokcirkel är på gång

2011-02-14T12:47:00.001+01:00

Igår hade vi vår andra träff och nu börjar det likna något! Vi har fått egen logga, blogg, facebook-sida... ni ser, vi menar allvar. Kolla in vår nya blogg här!

We're on again

2011-02-13T23:19:00.000+01:00

Favoritträdgårdar

2011-02-13T12:15:00.003+01:00

Här är förvisso solig, iskall vargavinter, men jag ihärdar. Det är vår nu.

För att behålla känslan från The Secret Garden och trotsa vintern som ihärdigt biter sig fast som en istapp i mars läser jag Engelska trädgårdar av Ann Larås. Underbara, gröna trädgårdar fulla med vackra träd, buskar och blommor.

The Secret Garden

2011-02-11T09:41:00.000+01:00

Kan vi enas om att det är vår nu? Kan vi det? Jag vet att det var snöstorm idag och att det säkert kommer att vara femton minus imorgon, men ändå?

Den här boken ska nog helst läsas ute, insvept i en pläd samtidigt som man njuter av vårsolen. Och det kan man säkert göra - snart. Till och med jag som varit stelfrusen hela vinter börjar känna hur tårna börjar tina i takt med att barnen och den hemliga trädgården börjar spira och tillfriskna i Frances Hodgson Burnetts underbara klassiker. En bok som man älskat som barn är alltid lite skrämmande att plocka upp igen som vuxen tycker jag. Men den här boken tål att läsas om i alla åldrar.

Språkvår

2011-02-07T09:57:00.001+01:00

Jag tror känslan vaknade när jag läste ett inlägg hos Bokbabbel om språksug. När jag kommenterade tänkte jag på min långa längtan efter portugisiska. Jag kan inte ett ord, vet inte hur jag skulle gå tillväga för att lära mig, men vill så gärna kunna tala och läsa detta vackra språk. En dag, tänker jag, en dag kommer jag att börja lära mig och det kommer bli underbart.

Medan jag skrev den kommentaren kände jag också i magen hur länge sedan det var jag läste en bok på franska. Jättelänge sedan. Så förra veckan satte jag tänderna i en Maigret-deckare. Jag har bara läst ett par stycken tidigare, men de är liksom bra att värma upp med tycker jag. Bra för att komma in i språket igen. Så nu är jag på banan igen, nu kommer det att bli mera franskt framöver. Jag vet att det är tyskan som är språket som gäller i år, men jag kommer att läsa franska.

Bloggbokcirkel

2011-02-02T13:29:00.000+01:00

För tillfället går jag ingenstans utan Markus Zusaks Jokern. För det första vet man aldrig när jag kan få lite extra lästid och för det andra är jag mitt uppe i en bloggcirkel om boken hos enbokcirkelföralla. Så nu håller jag lite extra koll här för att läsa vad andra tycker.

Och du. Läs boken. Den är bra, tycker jag.

Granström och Sem-Sandberg

2011-02-01T22:48:00.009+01:00

Igår kväll var jag i gott sällskap tillsammans med BöckerX3 på Skövde stadsbiblioteks författarkväll som de ordnar tillsammans med Forum för poesi och prosa. Kvällens två författare var Helena Granström och Steve Sem-Sandberg. Både jag och BöckerX3 hade läst någon bok av vardera författare och var nog ganska överens om att Sem-Sandberg var känd och bra och Granström okänd och intressant.

Granström inledde kvällen med att prata alldeles för lite om sin bok och sedan läsa en bit ur hennes precis nyutgivna Infans. Hon har också skrivit dramatik och hon har en fil lic i matematisk fysik, vilket är mycket imponerande i min värld. Inför kvällen läste jag hennes Osäkerhetsrelationen som betecknas som en versroman och som jag tyckte jättemycket om. Mer om den tror jag en annan dag.

Sem-Sandberg pratade, såklart, om sin De fattiga i Lodz. Det var jätteintressant att få en fylligare bakgrund till hur boken kom till och han visade också bilder tagna från gettot. Han läste också två olika delar ur sin bok, vilket han gjorde mycket bra, men som, med tanke på bokens fruktansvärda historia, nästan var fysiskt outhärdligt att lyssna på. Det framstod mycket klart att han var djupt personligt tagen av historien som gettokrönikan, som ligger som bakgrund för De fattiga i Lodz, berättar och att det här var en historia han inte kunnat släppa utan varit tvungen att skriva.

Läs vad BöckerX3 tyckte om Osäkerhetsrelationen här.
Eller läs vad jag tänkte medan jag läste De fattiga i Lodz här.

Låt mig presentera...

2011-01-25T22:58:00.003+01:00

Sötåsens bokklubb! Vi som träffas arbetar alla på Naturbruksgymnasiet Sötåsen i Töreboda och vi började i oktober 2004. Ungefär var sjätte vecka träffas vi hemma hos någon och äter och diskuterar tillsammans. Den vi var hemma hos senast tar med sig förslag på bok till nästa gång. Olika är honnörsordet i den här bokklubben. Vi har alla olika smak och tycker ofta olika om de böcker vi läst, vilket bäddar för ganska yviga diskussioner. Vi har en anteckningsbok där vi skriver ner gång för gång vilken bok vi läst, betyg, vilken mat vi åt och vår egenpåhittade genre-beteckning. Till exempel har vi tyckt massor om böcker som tillhört genren maliciöst krampaktig brevroman och multinationell världsledarbekännelse. Någon som kan gissa vilka böcker vi läst?

Cirkel - vilket vackert ord

2011-01-24T21:33:00.005+01:00

Massor av bokcirklar, nya som startar upp, gamla som äntligen får välförtjänt uppmärksamhet, vad härligt det är med alla bokcirklar! Enbokcirkelföralla har fullt ös hela våren med bloggcirklar, facebookcirklar och kokbokscirkel (för att bara nämna några), Bokcirkeln i P1 kör bloggälsklingen Murakami, bokförlagen Elisabeth Grate, Sekwa och Weyler har precis startat en egen, och inte minst, Skövde bokcirkel startade under stort pompa och ståt. Och det här är bara några exempel ur den växande bokcirkelsfloran. Alldeles, alldeles underbart!

Ponnyakuten

2011-01-23T22:33:00.004+01:00

Nu i helgen skulle jag åkt på kurs tillsammans med en av mina hästar, men på grund av halka blev den inställd. Måtte det bli vår snart! Så jag fick bli hemma och trösttittade på nya säsongen av Ponnyakuten istället. Jag vet inte om det är många av er som sett det förut, men det är ett urcharmigt program! Det är så speciellt, relationen som blir mellan barn och ungdomar och deras ponnyhästar, så otroligt mycket starka känslor. Här finns det historier som bara väntar på att berättas.

Förresten så har jag bestämt mig. Nu blir det Auster.

The Financial Lives of the Poets

2011-01-23T16:53:00.005+01:00

Matt Prior säger upp sig från sitt journalistjobb för att starta en webbsida för nyskapande finanspoesi. Saker och ting går fel. Matt och hans familj står på kanten av den personliga konkursens brant och som av en slump uppenbarar sig en öppning att tjäna snabba pengar på att langa marijuana. Är detta lösningen på alla hans problem?

Jess Walters skriver träffsäkert om dagens samhälle, där man i självförverkligandets namn, så lätt kan hamna fel. Och fortfarande vara övertygad om att man gör det enda rätta. Matt är egentligen rätt knäpp (varför, varför säger han ingenting till sin fru?), men samtidigt mänsklig i alla sina misslyckanden. Historien är riktigt rolig, så där skrattahögtpåoffentligaplatsertypbussen-rolig. I stort sett varje kapitel är en liten del skriven i diktform och jag förstår varför Matts finanspoesi-sajt inte blev någon succé.

Förresten så verkar Jess Walters också vara en kul typ. På hans hemsida har han skrivit sina boktips i form av haiku.

Nu har jag en konstig fråga...

2011-01-22T12:17:00.002+01:00

På vilken ställe vore det mest oväntat att hitta en bok?

Äntligen en solig dag

2011-01-20T22:08:00.004+01:00

Åh, vad jag är glad för solen som har lyst över mig idag! Det känns som om mitt ansikte inte sett solen på minst ett halvår. Efter besöket på Bergers bokhandel gick jag till ett mysigt café och åt lunch. Det var helt underbart att sitta vid fönstret, med solen och domkyrkan precis utanför. Jag har börjat läsa The Financial Lives of the Poets av Jess Walters och den är så rolig! Passade liksom perfekt där i solen.

Jag hörde också på radion i bilen att P1s Bokcirkeln kommer att läsa och diskutera Murakamis Fågeln som vrider upp världen med början i mars. Jag har ju redan läst, men jag blir sugen på att läsa om. Lyssna kommer jag definitivt. Fågel-boken stack ut lite under mitt djupdyk förra våren och trots, eller kanske tack vare (?), sin bisarra handling så älskar jag.

Anglofilen i mig kunde inte motstå Johan Hakelius Döda vita män som jag hittade när jag strosade runt inne hos Bergers. Och varför skulle jag det? Vad jag har förstått är den bra.

En liten tur till Skara

2011-01-20T17:32:00.004+01:00

Jag har varit ute och rört på mig i dag och besökt Bergers Bokhandel i Skara. Anno 1874. Det ni. Jättefin bokhandel, som med tanke på Skaras storlek håller ganska stort sortiment ändå. Den ligger i jättefina lokaler, bara ett stenkast från domkyrkan. Bra gjort, Skara. Kanske att detta får bli mitt nya utflyktsmål?

Dessa böcker skulle jag inte ha läst 2010

2011-01-19T22:25:00.005+01:00

...

Ja, så är det faktiskt. Efter att ha sett över förra årets läslista efter de där riktiga bottennappen så hittar jag - inga. Det brukar alltid vara en, två eller tre som av någon anledning slinker med fastän de egentligen inte är särskilt bra eller bara inte min typ. Men förra året, så icke.

Vilka som var mina favoriter 2010 kan du läsa här. Och jag vill nog passa på att ändå flagga lite extra för Alan Warners The Stars in the Bright Sky och Carol Shields Larry's Party. En ny och en gammal. Riktigt bra.

Anyuru och perfekt Gaiman-citat

2011-01-18T22:09:00.004+01:00

Jag är så nyfiken på Johannes Anyurus roman debut, Skulle jag dö under andra himlar. En del har jag ju hört om honom tidigare också, men några välriktade Anyuru-tips och hans framträdande i Babel i höstas avgjorde. Jag tänkte ta det från början så nu har jag lånat hem Det är bara gudarna som är nya och Omega, hans två första diktsamlingar.

I learned that writing could, in and of itself, be beautiful. I learned that sometimes what you do not understand, what remains beyond your grasp in a book, is as magical as what you can take from it. I learned that we have the right, or the obligation, to tell old stories in our own ways, because they are our stories, and they must be told.

Neil Gaiman, ur förordet till The Einstein Intersection

Det här citatet, som Anyuru har med precis i början, beskriver alldeles ypperligt vad det är han har gjort. Nära, nära finns Iliaden där samtidigt som Anyurus egen lyrik. Jag tror absolut inte att jag förstår exakt vad alla hans formuleringar betyder, men de är levande och vackra.

Mera handlingskraft!

2011-01-18T12:15:00.006+01:00

Det här tycker jag om! Biblioteket i Stony Stratford var nedläggningshotat så en räddningskampanj drog i gång. Alla låntagare uppmanades att låna upp sin maxkvot av böcker, dvs 15, för att rädda böckerna och visa vilket tomt hål i samhället biblioteket skulle lämna efter sig om det togs bort. Bilder på de tomma bokhyllorna kan ni se här.

Mer sånt här vill jag se. Och för egen del tänker jag närmast på alla fina bokhandlare som sakta men ganska säkert håller på att försvinna. Det vill inte jag, därför gör jag nästan alla mina bokinköp hos fysiska boklådor. Inte så lätt alltid eftersom jag bor i en mindre stad, men jag försöker. Finns det mer vi skulle kunna göra för att se till att vi även om 10 år kan handla i en riktig bokhandel?

Halvvägs igenom De fattiga i Lodz

2011-01-17T22:37:00.004+01:00

För ett par år sedan var jag på en föreläsning med Christer Mattsson, en av författarna till Ingen blir nazist över en natt. Han talade om hur man i skolan kan arbeta med främlingsfientlighet bland elever och jag kommer att tänka på något han sa nu när jag läser De fattiga i Lodz. Han menade att i vår strävan att försöka förstå hur det oerhörda kunde ske tar vi ofta offrens perspektiv. Men utifrån deras synvinkel är det av naturliga skäl helt obegripligt hur just de kan drabbas av något så fruktansvärt och vi kommer inte så mycket närmare i vår önskan att förstå.

De fattiga i Lodz är en klaustrofobisk skildring av livet i ett polskt getto under andra världskriget. Gettots vardag är fruktansvärd och omänsklig på alla sätt och jag hankar mig fram några sidor åt gången, jag vet inte om jag orkar ta in mer elände på en och samma gång. Det här är också en skildring utifrån offrens perspektiv. Förövarna, nazisterna, skyndar förbi i sina lastbilar som kommer för att ta med sig nya tusentals människor från gettot, utan pardon och utan förklaringar.

Jag har nästan halva boken kvar att läsa, men jag är ändå ganska säker på att den här romanen är tillägnad de polska judarna och deras outhärdliga tillvaro. För att få den andra sidan antar jag att jag borde läsa Jonathan Littells De välvilliga. Men jag vet inte om jag orkar. Mänskligt lidande av den här magnituden mår jag bäst av om jag delar upp i hanterbara doser.

Cybook Opus

2011-01-17T14:51:00.004+01:00

Jag lånade som sagt hem den här läsplattan från biblioteket i stan. Ett bra sätt att få testa utan att behöva köpa en själv för att se vad man tycker. Jag har haft den i två veckor och läst flitigt på den, i alla möjliga sammanhang. Och så här tycker jag:

Det bästa med läsplattan är att den är så liten. Den väger i stort sett ingenting och är otroligt smidig att hantera. Inte särskilt många knappar, lätt som en plätt, man behöver inte ens läsa instruktionerna för att komma igång. Det gillar jag. Tack var sitt format är den smidig att få med sig i väskan eller till och med i fickan. Den är också perfekt när man ska läsa i sängen. Ingen tung bok att hålla upp och riskera att tappa. Med den här kan man liksom ligga hur som helst, bekvämt.

Det sämsta med läsplattan är att den är så liten. Om man inte vill läsa med väldigt liten text så får inte en helsida plats på displayen och man får bläddra väldigt mycket. Inget stort problem kan tyckas, men varje gång jag bläddrar tappar jag lite läsflyt. Jag hade också önskat mig ett digitalt bokmärke. När man öppnar en bok kommer den senaste sidan man hade uppe fram automatiskt, men jag har som bekant två små barn som man aldrig vet när de har varit framme och "läst" lite själva. Så, ett bokmärke hade varit bra.

Jag laddade hem en bok från en e-bokhandel på nätet, som jag sedan lade över i läsplattan. Det är ju egentligen ganska enkelt, men jag kan ändå inte låta bli att sakna internetuppkoppling direkt från läsplattan. Visst vore det mycket smidigare än att behöva gå omvägen kring en annan dator?

Och jag kan inte säga annat än att jag saknar den rent fysiska upplevelsen av att läsa en bok. Bläddra, känna boken i handen, uppleva hur antalet sidor förflyttas från höger hand till vänster. En bok med en framsida får en egen personlighet, medan läsplattan känns anonym då den ser likadan ut oavsett vad som döljer sig i den. Kan hända att det här är en vanesak och någonting framtida generationer inte kommer att tänka på alls. Men för mig är det ändå så.

Mest av allt tycker jag om tanken på att man med en läsplatta kan ha ett helt bibliotek med sig i väskan. Cybooken rymmer 1000 böcker, tänk vad underbart att alltid ha favoriterna tillgängliga tillsammans med de senaste nyförvärven. Men å andra sidan, det klarar väl också en smartphone av?

Den här läsplattan är helt okej, men har inga uppenbart stora fördelar gentemot den traditionella boken. Framförallt är det nog storkonsumenterna av böcker, t ex studenter, som kan ha fördel av en smidig läsplatta. Jag springer nog inte iväg och köper en imorgon, men jag skulle definitivt kunna tänka mig en som ett komplement.

Hos Bokus kostar den här läsplattan 2240 kr.

Pepptalk - snart vår

2011-01-16T23:58:00.004+01:00

Om man som jag väljer att ha sina hästar hemma istället för inhyrda på någon fin anläggning med ridhus och andra bekvämligheter, kan vintern innebära vissa förtretligheter. Gårdsplan täckt av is, vattenrör som fryser sönder och en otillgänglig gödselstack täckt av två ton snö är bara förnamnen. Men det är också alldeles, alldeles underbart att rida först av alla på snötäckta skogsvägar och snö är perfekt för att öva trickträning med en glupsk shetlandsponny.

Idag var också första träffen för Skövde bokcirkel. Läsning och bokprat är en särdeles väderoberoende sysselsättning som snarare gynnas av dåligt väder. Vi träffades på café Rådhuset för att smida planer. Första boken vi kommer att läsa blir Sara Stridsbergs Drömfakulteten. Med Stridsberg som första bok ut kan det här inte bli annat än bra.

Om ett par veckor är det också författarkväll på biblioteket med Steve Sem-Sandberg och Helena Granström. De fattiga i Lodz håller jag på och tar mig igenom, men Helena Granström är helt ny för mig. Någon som känner till?

The Mirror Crack'd from Side to Side

2011-01-14T16:32:00.008+01:00

Jag tröttnar aldrig på Miss Marple. Och även om jag vid det här laget känner igen hur saker och ting brukar utveckla sig, blir jag alltid lika förvånad när mördaren avslöjas. Men det är mysig med Agatha Christie-deckare. I den här består beståndsdelarna av ett stort gammalt hus, en väldigt känd och lika labil skådespelerska, gamla hemligheter som dyker upp till ytan och så Miss Marple förstås. Och jag, den lättledda (läs lättlurade) läsaren, är helt övertygad om att jag vet vem som gjort det, för att i nästa stund vara lika säker på samma människas oskuld. I slutändan förstår jag att det var som jag trodde från början, fast ändå inte på något sätt. Låter det rörigt? Inte alls, bara väldigt mysig läsning!

Nästa med Miss Marple blir A Caribbean Mystery.

Något att se fram emot

2011-01-13T20:37:00.004+01:00

Ja, vad glad jag blev när jag såg att Paul Auster himself kommer till Internationell författarscen i vår. Biljetter är bokade och nu kommer det roliga planerandet av lite kringaktiviteter. Lite bokhandlar att besöka och så där. Och så får jag nog läsa några fler av hans böcker innan dess också. Hans senaste, Sunset Park, ligger ganska högt upp i att-läsa-högen, Moon Palace ligger också relativt bra till och så någon av hans självbiografiska kanske.

Något närmare i tiden att se fram emot är Skövde bokcirkel, ihop med BöckerX3, som har sin första träff på söndag. Vi har allt blivit ett litet gäng som kommer fika och lägga upp vårt första bokäventyr. Helkul!

Det börjar bli dags att lämna tillbaka läsplattan också. Den är vältestad och mina tankar kring detta kommer i ett eget blogginlägg, snart såklart.

Ströläsning i väntans tider

2011-01-11T21:36:00.005+01:00

Sedan igår är jag tillbaka på jobbet igen. Vissa saker förändras aldrig. Jag väntar också ivrigt på ett bokpaket med de sista fyra böckerna i Tomorrow-serien och känner mig lite vilse utan dem. Så jag ströläser lite här och där. Jag läser Jokern som jag ska vara med och bloggbokcirkla om hos En bok cirkel för alla. Jag läser De fattiga i Lodz eftersom Steve Sem-Sandberg kommer till biblioteket i stan i slutet av januari. Jag läser ett par diktsamlingar av Johannes Anyuru. Och jag testar läsplattan i alla möjliga sammanhang. Funderar på våren gör jag också. Visst känns det liksom i luften vissa dagar att det är på gång? Det börjar lukta svagt av vår.

Sten, skog, sjö

2011-01-11T13:29:00.000+01:00

Igår på vägen hem från jobbet lyssnade jag till en intervju med översättaren Frank Perry. Hans känsla för språk och hans passion för det svenska språket är helt otrolig. Mycket intressant! Är du det minsta intresserad av språk och översättning, lyssna absolut här.

Precis så tilltalande som svenska är för Perry, är engelskan för mig. Jag känner igen fascinationen så väl. Att lära sig ett nytt språk är något mycket speciellt. För mig handlar det inte enbart om att lära mig ord och uttryck, det är ett helt nytt sätt att betrakta världen. Och tänk vad komplext det måste vara att som översättare föra en språkvärld över till en annan och göra den begriplig, utan att förenkla eller förändra. Det är stort.

Sträckläsning - Tomorrow-serien

2011-01-10T23:26:00.003+01:00

Medan jag läser Tomorrow-serien funderar jag så klart en hel del på den mer krigiska aspekten. Hur troligt är det egentligen att Australien skulle kunna bli invaderat på det här viset? Vilka potentiella länder skulle möjligen kunna genomföra invasionen? Skulle det kunna hända oss i Sverige? Ikväll har jag diskuterat detta ämne tillsammans med en kompis som är mer insatt än jag i såna här frågor. Han, ja tänka sig, det är faktiskt en han, menar att det faktiskt är ett inte helt otroligt scenario. Vi gick inte direkt in på detaljerna hur invasionen genomfördes, men ser man till motivet, att skaffa mera mark till en stor befolkning, så är det inte ett helt otänkbart motiv för invasion. Han menade att det är ganska troligt att ett framtida krig kommer att handla om naturtillgångar som olja, gas, dricksvatten eller land.

Vad gäller en invasion av Australien är det såklart Kina man först kommer att tänka på som tänkbar fiendemakt. En stor, snabbt växande befolkning i ett land som ligger i samma "del" av jordklotet, ja, det ligger kanske närmast till hands. Däremot tyckte han inte det verkade riktigt troligt att västvärlden, med Storbritannien och USA i täten, skulle "glömma bort" Australien så fort. I boken får jag uppfattningen att det främst är Nya Zeeland som ställer upp och på allvar kämpar emot ockuperingen. Min försvarskunnige kompis menar att Storbritannien och USA aldrig skulle tillåta en invasion av Australien utan att ingripa, så till vida deras egna trupper inte är mycket upptagna på annat håll. Och det vet vi ju faktiskt ingenting om hur det är ställt med det i Marsden-världen.

Vi pratade också om ett liknande öde skulle kunna drabba Sverige. Sverige är trots allt Europas tredje största land till ytan och vi har en förhållandevis liten befolkning. Vilka skulle eventuellt kunna tänkas vara intresserade av vår mark? Och vilka skulle komma till vår undsättning?

Längtan till NY

2011-01-10T11:04:00.000+01:00

Dollarn är ju billig just nu, men jag vete katten, jag längtar nog alltid till NY oavsett valutakurs. Och det verkar finnas så finfina bokhandlare där också att längta till. The Strand, of course, vem skulle inte vilja tillbringa en dag där? Jag sitter också och förundras över bilder från Rizzoli. Så vackert!

Sträckläsning - A Killing Frost

2011-01-09T22:36:00.004+01:00

Utläst och superspännande! Jag tror minsann att böckerna bara går fortare och fortare att läsa ut. Hittills har de legat runt behagliga 250 sidor/bok, vilket för mig innebär ungefär ett par dagar.

Den här var nog mest spännande också av de jag läst. Inte så mycket sitta i Hell och prata och deppa, utan mera ut och spränga stora krigsskepp liksom. I början av boken bestämmer de sig faktiskt för att lämna Hell för en längre tid och ta sig till Cobbler's Bay och det visar sig att de inte kommer tillbaka alls. Lite sorgligt också, Hell känns ändå som hemma och tryggheten på något vis.

Det är påtagligt hur mycket mer krigserfarenhet de har och hur tjockhudade de har blivit. Nu är det inte längre några diskussioner om hur långt de ska gå, nu gör det vad som krävs. Även om det innebär att kallblodigt döda andra människor. Samtidigt är det skönt tycker jag att det inte blir Rambo av allting. Ellie och kompani är påtagligt skakade av vad kriget gjort med dem och verkar faktiskt traumatiserade. Trots att de gör sitt bästa för att sätta käppar i hjulet för invasionsmaktens ockupation har de inte blivit några krigsmaskiner, utan känns fortfarande mänskliga.

Hervey, ni vet dumfjanten från Hervey's Heroes i andra boken, är också tillbaka, obehagligare än någonsin. Fast man behöver ju de där karaktärerna också. De där genomvidriga som man bara älskar att hata.

The Last Days of the Lacuna Cabal

2011-01-09T12:49:00.003+01:00

This entry is going to be in english, since I hope that perhaps Sean Dixon, the author himself, is going to make a visit to my blog.

With that said, I would also like to say: I want to be a member of the Lacuna Cabal book club! Or rather, I wish I was courageous enough to be a part of a book club as intense as that. Because this book club is really serious about literature, and letting literature play a dominant, active part in their lives. For them, reading is a matter of life and death. They meet in different locations, acting out the text they're reading at the moment and at the same time, in a strange way, acting out their own lives as well. They are all very brave and don't back away from breaking their own rules or even travelling to the end of the world by boat.

When I first picked up this book, I sort of expected it to be some kind of cosy, a bit funny, a bit sad story about some people in a book club. Quite ordinary, straight forward stuff. Boy, was I wrong! The story is really quite unbelievable, and at one point I wondered if all the crazy things happening was meant to be taken seriously or merely as a metaphor for something else? However, even though they write in different styles, reading Dixon's The Last Days of the Lacuna Cabal is, in one way, similar to reading something by Haruki Murakami. His stories are also quite strange, but personally I'm convinced that they should be taken seriously. In the same way, I think the experiences of the members of the Lacuna Cabal are important in so many ways and their bravery should be admired.

Of course, now I also have to read the Epic of Gilgamesh.